Arboga – en miljö av riksintresse
I stadens arkiv kan man läsa om varför Arboga anses ha en miljö av riksintresse: ”Småstadsmiljö, som genom planstruktur, medeltida stenbyggnader och småskalig träbebyggelse ger en uppfattning om karaktären hos en – ekonomiskt, kyrkligt och politiskt-historiskt medeltida stad.” Vidare står det ”Dessa, de äldsta gårdarna, var från början små självförsörjande enheter. De hade egna odlingar utanför staden och egen djurhållning i uthusen samt byggnader för hantverk, handel och förråd.”
Ett annat utdrag som förklarar riksintresset är: ”Den regelbundna medeltida stadsplanen, klosterkyrkan och de många bevarade byggnaderna och stenkällarna. Välbevarade borgargårdar från 1700 och 1800-talen”.
Gården och räntmästaren Croneberg
Vid mitten av 1600-talet ägde räntmästaren Börje Croneberg fastigheten. Som räntmästare drev han in skatt till kungen för järnet från Bergslagen som fraktades till Arboga. På järntorget bredvid Heliga Trefaldighetskyrkan vägdes järnet in på järnvågen (se bilden överst). Det förklarar namnet på gården och vattugränden utanför. Croneberg blev senare i livet räntmästare och hovkassör i Stockholm. Han blev adlad, och byggde sig ett palats på Skeppsbron med en trappa ner i Mälaren , Räntmästaretrappan. Den har behållet sitt namn, och är idag tilläggsplats för färjorna mellan Gamla stan och Djurgården.
Gården och släkten Örström
Ett exempel på sådana gårdar är det Örströmska handelshuset på Nygatan (grosshandlaren Anders Örström) som idag är Arboga Museum. Ett annat exempel är Örströmska Gården (grosshandlaren Albert Örström, son till Anders Örström) i hörnet Nygatan / Räntmästaregatan, som även kallas Räntmästaregården. Nuvarande byggnad uppfördes 1720 (bottenvåningen) och övervåningen 1780.
nder Örströms tid expanderade Arboga Kvarn och Maltfabrik från 1821 med en ny stor industribyggnad vid Nya Hamnen för bl. a. sädeslager och tillverkning av mäsk för ölbryggning. Än idag förknippas Arboga med öl, och det finns ett sevärt bryggerimuseum där man kan lära sig mer om hur öltillverkning gick till förr.
Ägare av tomten och fastigheten finns kartlagda från mitten av 1500-talet enligt nedanstående ägarlängd. Fastigheten bestod tidigare av två tomter och två byggnader med inkörsport från Nygatan (nuvarande entrè till gårdens bottenvåning). Vid slutet at 1800-talet blev det en fastighet då även den röda förrådslängan renoverades med ny grund.
