I många hundra år, ända sedan medeltiden, har Arboga varit en viktig mötesplats. Här byggde munkarna i Franciskanerorden ett kloster. Att de kom just till Arboga finns nedtecknat i Assisi i Italien. I den vackra Heliga Trefaldighetskyrkan väcks historien till liv i muralmålningar och berättelser om bl. a. den helige Fransiscus.
I Arboga hölls flera stora riksmöten. Mest känt är det möte som anses vara Sveriges första riksdag, 1435. Då valdes Engelbrekt till rikshövitsman. Det förklarar varför en imponerande staty av Engelbrekt, skapad av konstnären Carl Eldh, restes utanför Heliga Trefaldighetskyrkan vid Riksdagens 500-årsjubileum 1935.
Knutpunkt för järnhantering
Tack vare sitt strategiska läge och goda transportmöjligheter blev Arboga tidigt en viktig handelsplats. Vi vet att inslaget av tyska köpmän och bergsmän var stort vid den tiden. Det kan ha varit tyska bergs- och handelsmän som med kungamaktens överinseende drev fram anläggandet av den handelsstation som fick namnet Arbughae (åbåge)
Järnvågen vid Järntorget
Arboga var Mälarens västligaste hamn och hit kom järnet från Bergslagen, vägdes på järnvåg vid Järntorget och skeppades ut via Arbogaån. Vid järnvågen tjänstgjorde en vågmästare och en räntmästare. Vågmästaren ansvarade för vägningen av järnet och räntmästaren för att skatter och avgifter betalades. Räntmästaregården och vattugatan utanför har fått namn efter räntmästaren Börje Olsson (adlad Croneborg) som ägde fastigheten under tio år på 1600-talet.
En stadskärna av riksintresse
Mycket tyder på att det rätvinkliga gatusystemet i Arbogas stadskärna kom till på medeltiden, och att det är samma gator som vi fortfarande vandrar på. Det är bara en handfull svenska städer med bebyggelse kvar från den tiden som går att urskilja, och som skapar en medeltidskaraktär. Det speciella med Arboga är att många byggnader från tidigare epoker fått leva vidare. Den främsta orsaken är att Arboga klarat sig från stora stadsbränder. Det gör att stadskärnan kan visa upp en mångfald och kontinuitet i bebyggelsen med inslag från flera avgörande epoker.
Borgargårdar och stenkällare
Den medeltida stadsplanens gatunät, fastighetsindelningen och det stora inslaget av bevarad trähusbebyggelse anses vara av betydelse för det europeiska kulturarvet. På nationell nivå är stadskärnan klassad som ett riksintresse för kulturmiljövården:
”Den regelbundna medeltida stadsplanen, klosterkyrkan och de många bevarade stenbyggnaderna och stenkällarna. Välbevarade borgargårdar från 1700 och 1800-talen.”
Under marknivå finns ett antal medeltida gråstens- och tegelkällare bevarade. Ett exempel är Räntmästaregårdens källare som under 1500-talet användes som häkte för brottslingar som skulle dömas i Rådhuset. Se även Husesyn.
Räntmästaregården i stadens kärna
Mitt i den gamla stadskärnan, i hörnet av Nygatan och Räntmästaregatan, ligger Räntmästaregården. Genom Rådstuguprotokollen vet vi att Nygatan, som låg i stadens utkant, breddades norrut för att bli del av den omlagda landsvägen mellan Stockholm och Göteborg. Vid den tiden var gårdarna ofta självförsörjande med egna odlingar, djurhållning i uthusen och mindre byggnader för hantverk, handel och förråd.
Välkommen att ta del av gårdens spännande historia i ett boende som anpassats för modern komfort och aktiviteter av olika slag.